Fredrik Persson

"Som en oljad kugge in i andra kuggar som en orm som smyger in i gräset i trädets skuggor...
Det var sådär en gång...
Nu är det så här idag..."
Det enmotoriga flygplanet landade lugnt och stolt på Röda torget i Moskva. Trots upprepade varningar fortsatte piloten och satte ner sin flygmaskin på den kanske mest kända platsen i Ryssland. Det enmotoriga planet stod plötsligt där i hjärtat av Moskva - på Röda torget.
Det är 36 år sedan nu som den 18-åriga piloten flög in sig själv i historieböckerna.
Nu är Mathias Rust 54 år och hemma i Tyskland ägnar han sig numera åt betydligt mer stillsamma saker.
Det var i slutet av maj 1987 som händelsen inträffade och nu får Moskva återigen oväntat besök.
Denna gång i form av drönare som detonerar på rysk mark.
I samma stad, men ändå långt från den symboliska handling Mathias Rust svarade för.
En handling som på sitt sätt inledde den kamp för ett fritt Ryssland som blev verklighet i december 1991.
Den här gången kan omvärldens moteld leda till helt andra saker.
Till ett krig som vi inte överlever.
"Allting blir mer främmande för varje dag som går.
Somliga klampar som jättar, andra går på tå.
Det är lyckans dar och folk som är på topp...
Andra står inte ut med att vara kvar i sin kropp."
Lapidus i fyran. Gammal advokat som lämnat rättegångarna bakom sig och som nu skriver böcker.
Han tycker advokaterna tar orimligt mycket betalt nuförtiden. Förr var det annorlunda utan osaltade räkningar, enligt Lapidus.
"På krogen på nån annans rev.
När det som borde vara lyckan bara är dyrt och trist."
En vecka återstår fram till den elfte födelsedagen för min dotter. Kläder, smycken, presentkort, skrivbord och en dubbelsäng från MIO.
Minns när jag fyllde 11 år. Det var en annan tid. Ett annat liv.
En liten plats i USA (Lake Placid) arrangerade vinter-OS och Sverige tog tre guld och ett brons, men hemmaåkaren Eric Heiden plockade hem fler på egen hand med sina fem guld i skridsko.
Jag var långt från en dubbelsäng, men minns att jag fick fina presenter ändå.
Den finaste var beskedet att vi nästa år - 1981 - skulle åka till Lake Placid.
Jag skulle få åka till Eric Heiden-land.
Kanske en lika stor lycka som en säng från MIO anno 2023?
"Dom blåste ut ditt ljus och stängde dörren.
Nu ekar trapphuset tomt och dött där du bor.
Där du inte bor...
Där ingen bor...
Där livet har stannat...
Där natten är ändlös och stor."
Tisdagen fortsätter att visa en vacker, blå, himmel och vi kommer att få fortsatt fina dagar in i juni.
Den sommar som vi inte trodde på i november är snart här och förhoppningsvis blir den lugn, fin och stilla.
I Moskva plockar man upp omvärldens moteld. Förhoppningsvis leder vägen bort från krig, skräck och terror.
Förhoppningsvis får vi tillbaka den vackra värld som vi hade den där majdagen när Mathias Rust landade sin vita Cessna på Röda torget.
Vi behöver allt från den tiden. Vi behöver Heiden, Lake Placid och idolbilder och tuggummi i små paket.
Vi behöver allt det där och vem behöver då en dubbelsäng från MIO?
Svaret sitter en bit bort i vårt vardagsrum.
Hon fyller 11 år den 6 juni.
"På krogen på nån annans rev.
När det som borde vara lyckan bara är dyrt och trist.
När dom som kör landet i botten kallas för framtidens män.
Då vill jag hem till mina rötter igen..."
(All lyrics: Ulf Lundell: "Det går som smort", Ulf Lundell: "Fritt fall", Ulf Lundell: "Som en fyr i natten", Ulf Lundell: "Kom hem igen").
FREDRIK PERSSON

Bevittnade en begravning. Ännu en...
Små figurer i maskering och svart fick åter sin scen.
Den här gången tror jag inte på livet efter döden.
Den här gången känner jag att fotbollen förlorat livet.
En kvinna springer i panik ut från Tele 2 Arena i Stockholm med sin bebis i famnen.
Hon är sommarklädd, brunbränd, men det som syns i hennes ansikte är skräck och rädsla.
Fotbollsarenan hon har besökt har fattat eld i delar av den sektionen, där "supportrar" står. Och de "supportrar" som inte står där i ett hav av hat har sprungit ner på gräsmattan för att slåss med polisen.
Bengaler och fyrverkeripjäser kastas mot andra läktarsektioner - kvinnan med sitt lilla barn satt vid en av dessa sektioner och flyr nu för sitt liv. För sitt och sitt barns liv.
Det är allsvensk fotboll mellan Djurgårdens IF och AIK.
Vi skriver den 28 maj 2023 i fotbollens dödsruna.
"Var det Sonja eller Penelope?
Var det Retzina eller O.P?"
Minns avskedstalet från en tidigare vd på Sveriges Radio. Han hade hamnat på en chefsstol med bättre utskjutningskapacitet än stridsplanens katapultstolar.
Hans tid blev kort och jag - och säkert många av mina medarbetare - minns hans sista mening väldigt väl.
Slipsknuten såg ut att falla isär, den vita skjortan bar fläckar av försommarens värme och hans kostym var märk och blå.
Han avslutade sin tid hos oss på Sveriges Radio med orden.
"Nu ska jag göra något jag aldrig haft möjlighet till under mina yrkesverksamma år - nu ska jag vara helt ledig mellan hägg och syren".
Det är något med de här tiden som framkallar oåterkalleliga beslut.
Något som sker när häggen slår ut till syrenernas blomning.
Det händer alltid i maj. Alltid.
"Kapitalister, nyliberaler och obotliga romantiker
Bara marknaden får sköta sej själv och allt det där
Den har det gjort ett bra tag nu
Och hela världen är en gungning som en boxare som går på smäll efter smäll."
Det finns alltid en boxare som går en match för mycket. Det är som om övertygelsen att karriären inte är över har nått fram.
Inom musiken finns det flera "boxare" - flera band som har framtiden bakom sig, men som envisas med att göra nya turnéer.
Minns när jag jobbade på en krog och min chef hade bokat The Animals - jo, det är rätt: The Animals!
Men det var inte under de glansfulla 1960 och 1970-talen. När det hela tiden fanns ett "House of the rising sun".
Nej, bandet kom till min chefs krog nästan 40 år efter bildandet. Med sig på bussen hade man lyckats få en originalmedlem, medan övriga bandet bestod av ungdomar i min egen ålder.
Jag minns den äldre mannen. Hur han hela eftermiddagen satt och kramade sitt glas och ömsom drack ömsom somnade till.
Han fixade ett par låtar på kvällen, men det var ungdomarna som fick ta det i mål. Det var ungdomarna som lät "House of the rising sun" avrunda den märkliga konserten.
I Sverige finns många liknande exempel. Mängder av artister som gett sig ut på avskedsturné för att sedan komma tillbaka och tillbaka.
Nu reser Gyllene Tider ut igen och det känns väl knappast som ett återtåg. Knappt nostalgi finns kvar kring bandet som nu alltså hux flux står på scen igen.
Drivkraften ligger dessvärre mil ifrån den som bandet hade när de slog igenom under sent 1970-tal tidigt 1980-tal.
Och "Flickorna på TV 2" finns väl knappast längre i vår streamade värld...
"Hej, hej jag klara mig nog...
Jag sitter på en sten vid en sjö i en skog.
Hej, hej, en dag blir till kväll...
Jag behöver lite till för mig själv."
Lämnar en fullsatt aula efter att ha sett framtiden.
Unga människor med vilja, kraft och passion.
Deras premiär bringar fram applåder som aldrig vill ta slut.
Deras insatser på scenen gör att gamma som ung i publiken reser sig upp och ger stående ovationer.
Blir glad.
Efter vandaler som sprider skräck på en fotbollsarena i Stockholm återfår jag hoppet, glädjen och tron på människan igen när jag ser eleverna på Sunnadalskolan i Karlskrona visa upp någonting helt annat.
Deras insatser och prestationer i tolkningen av "Skönheten och odjuret" är en viktig och vacker kontrast till hatet, våldet och rädslan på fotbollsläktaren.
Det finns ett ljus i det kompakta mörkret och känslan jag bär ett knappt dygn efter skandalen i Stockholm är så mycket skönare när jag går ut från Sunnadalskolan.
"Snart kommer änglarna att landa.
Snart står i morgonen i brand.
Törs jag säga att vi har varandra?
Törs du lägga kinden i min hand?"
(All lyrics: Ulf Lundell: "Odysseus", Peter Örn, Ulf Lundell: "Redan där", Gyllene Tider: "Vid en sten vid en sjö i en skog", Ulf Lundell: "Snart kommer änglarna att landa").
FREDRIK PERSSON

"Alla papper på banken har blåst sin kos...
Håll mej under månen ge mej en ros.
Älska mej rått och romantiskt...
Rym med mej på ett tåg till Paris.
Älska mej rått och romantiskt...
Älska mej som eld och is."
Slutet av maj. Febrig värme och stark sol. Det sägs att vi har allting framför oss, men vart jag än vänder mig så jag ser hur allt viktigt redan fått sitt slut.
Vi har inte hunnit in i sommaren och redan har schlageryran lagt sig och bredvid den ligger vårt hockeylandslag utslaget.
Dessutom har livsviktiga finaler fått sitt avgörande. Maskerna är bortplockade och nu vet vi vilka som sjöng i Masked Singer Sverige 2023. Men det visste vi ju i och för sig redan innan första avsnittet, då listan på de "hemliga" deltagarna låg en sökning bort på nätet.
Tidigare ikväll försvann glansen kring dansparen i Let´s Dance och det känns väl som att Colin Nutley får skriva ut det där programmet snart. Skriva "Sista dansen". Det är ju ändå 30 år sedan han hade premiär för filmen med samma namn.
Sakta, sakta försvinner våra trogna följeslagare, men än är inte allt hopp ute. En svensk klassiker (nåja) går i mål i morgon.
Det är en av få livsviktiga finaler i nationens intresse som finns kvar.
Imorgon vet vi vad vinnaren av Robinson 2023 heter.
Spänningen är olidlig och vårt land lär stå stilla (kanske inte riktigt...) i väntan på att segraren ska utses.
Mobbnings-tv blev förnedrings-tv men så kom allsångsledaren tillbaka och nu är allt vackert, fint och härligt.
Alla de här finalerna, utom ishockey-VM, har vi en kraft att rösta ut. Om vi slutar titta på produktioner, där c-kändisar klär ut sig som böcker och om vi stänger av resten av de som producerats i såpafabriken (TV 4), så kommer vi få en skönare och mer trivsam tillvaro.
Alla livsviktiga finaler skulle falla sönder och inte fortsätta plåga oss.
"När kvällen är här tar jag min öl framför tvn...
Och ser alla dom där ansiktena prata förbi.
Det har hänt att jag känt att jag ville se dom hängda...
Men det skulle inte ändra nånting i mitt liv."
Själv såg jag en dokumentär på tv ikväll: "Hultsfred - berättelsen om en musikfestival".
En betraktelse över en svunnen tid. Men även en spegling av uppgången och fallet för de fyra grundarna av festivalen.
När de drog igång hade de knappt körkort. När de hade avslutat sitt livsprojekt så pratade de knappt med varandra.
Trots att allting sprack, så verkar det finnas lust, liv och kärlek kvar kring den resa de gjorde.
Hultsfredsfestivalen finns inte längre kvar, men ögonblicken och alla minnen från konserterna kommer att leva kvar.
En briljant film av Hans-Erik Therus.
"Det var tjära och fjäder för dig gång på gång. Men du lyckades alltid tvätta dig ren...
Du försvann och var borta och dök upp igen. I nya kläder - på en annan scen."
Klockan passerar midnatt. Det finns inga fler lördagar kvar i maj i årets kalender. Bara hål som är passerade.
Vi rusar vidare in i en sommar som kan innehålla allt. Allt eller inget.
Vi får leva med att tv-apparaten snart har slut på finalavgöranden. Det blir inga fler karameller som skrattar, högklackade skor som sveper fram över parketten eller vilsna människor i ödesmättade ö-råd.
Inget av detta finns kvar.
Det känns underbart och befriande.
Vi behöver inte leva vårt liv genom såpor, skärmar och tv-apparater.
Vi kan blocka det och njuta av det vi verkligen bryr oss om, tycker om och känner för. Men en livsviktig final ska jag unna mig den här helgen - finalen av ett av världens främsta travlopp: Elitloppet på Solvalla.
Jag hoppas att vinnaren heter San Moteur. Det skulle vara en magisk avslutning på den här sista helgen i maj.
"En pojke sprang ut i den svarta natten med regnet piskande mot pannan.
Han skrek hela vägen ner till elden på stranden: Jag ska bli en annan!
Jag minns det såväl nu...
Jag ville inte bli som du."
(All lyrics: Ulf Lundell: "Rått och romantiskt", Ulf Lundell: "Halvvägs till havet", Ulf Lundell: "Bli som du").
FREDRIK PERSSON

"Det är månader sedan vi hördes av nu...
Skulle jag ringa, skulle du säga att allt det där var längesen.
Din tid går fortare.
Jag har det så långsamt här..."
Butiken inne i stan har byxorna dottern hjärtmarkerat, men inte rätt storlek. Butiksbiträdet påminner om Melissa Horn: lugn, metodisk - mystisk. Hon berättar att byxorna finns i deras andra butik utanför stan.
En stund och ett bärbart samtal senare ler hon och säger att byxorna hänger på en galge där och väntar på mig.
En stund senare ligger de vita byxorna i en vit papperspåse som jag håller lätt i min högra hand.
Går in till den tyska butikskedjan som var först att sänka priset på flera av sina varor.
Greppar några bananer. Fairtrade.
Känner en hand på min axel.
Känner mig som dåtidens "Mr X" - tidningen Kvällspostens utsända profil med ett pris på sitt huvud.
Men det är ingen prisjägare.
Det är greken.
Han bara står där utan butikskorg, inköpslista eller plan.
Det var länge sen vi sågs.
Mina dagliga besök på hans café försvann i takt med att han avvecklade verksamheten och sålde.
Nu syns vi alltför sällan.
Vi går tillsammans i affären och han tipsar om grekiska delikatesser i frysdisken.
Bröd fyllda med ost. Några minuter i ugnen och de blir utsökt goda, säger han i samma stund som han greppar ett paket vakuumförpackad rökt makrill.
Jag ställer mig i kassakön.
Han går vidare.
Vi bestämmer oss för att ses.
"That´s me in the corner. That´s me in the spot-light. 
Losing my religion.
Trying to keep up with you.
And I don´t know If I can do it.
Oh, no, I´ve said too much...
I set it up..."
Snart sista söndagen i maj.
Snart mors dag.
Elitloppet på Solvalla.
En smärtsam men också en bländande vacker dag.
Min mamma finns där på varje mors dag, trots att hon inte funnits där på 34 år.
Borta i cancer innan hon fyllt 44.
Men samtidigt som denna dag påminner om förlust, så bär den också en vinst inom sig.
Elitloppet på Solvalla är mer än ett travlopp. Det är en folkfest, där många av besökarna övernattar vid grindarna till entrén för att få de bästa platserna.
Elitloppet, med fem miljoner kronor till segrande ekipage, har körts på mors dag varje söndag sedan 1952.
För min del har det handlat om såväl bearbetning av sorg som lust och glädje.
På något sätt känns det bra att det viktigaste travloppet avgörs på min mammas finaste dag.
Året min mamma var som allra sjukast och senare dog, 1987, minns jag hur Stig H Johansson trollade fram en osannolik vinnare i Elitloppet.
Utah Bulwark vann före Pay Nibs och Callit till sex gånger pengarna och blev den sista vinnaren jag fick uppleva med min mamma på mors dag.
På söndag sätter jag blommor i en vas, tänder ett ljus för alla fina minnen och hoppas att San Moteur vinner Elitloppet 2023.
Utah Bulwark och San Monteur är bägge en frukt av gediget tränarslit med uppfödare som familjen Malmgren (Utah Bulwark) och familjen Arvidsson (San Moteur).
På söndag kommer svaret, då vet vi.
Uppvakta, tänk på din mor, men glöm inte att se världens bästa hästar springa.
På söndag.
På mors dag...
"Långtradarna kämpar på, jag reser som planerat.
På väg mot en ljusare trakt, där jag vet att jag hör hemma.
Bilen får glida fram bakom hästarnas damm."
(All lyrics: Ulf Lundell: "Coco", R.E.M:"Losing my relgion", Tomas Ledin: "Släpp hästarna fria").
FREDRIK PERSSON